Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser till, att jag inte gör några galenskaper om
eftermiddagarna, då jag vistas där.
Gossen var mycket ung då — endast 7 år.
Bredvid stationen fanns en mosse med ett dike i.
Den mossen tog gossens hela fantasi. Det var en
småländsk mosse med porsris och hjortron och
vitmossa och en källa i kanten, den stationskarlen
tagit reda på med slagruta. Diket var minst två
alnar brett och traktens ungdom åkte skridsko på
det om vintern. Men det dikets slut förlorar sig i
mitt barndomsminnes dimmiga fjärran. Där vidtog
skogen, en jätteskog utan pitprops och i den
skogen funnos sjöar med mal i. Malen finns icke på
andra ställen nordligare än i Emån och några sjöar
där bredvid utom i Donau.
Det låg något hemlighetsfullt, just av det som
människor tycka om, i Emån och småsjöarna
därnere. Och vi hörde talas om malen, som likt ålen
gick upp i land, men målen tog får, under det ålen
endast skattade ärtåkrarna. Men av malen
fångades ibland bjässar på 10 pund, och vi barn tittade
på dem med en blandning av vidskeplig fruktan
och beundran.
Malen fångades av bönderna på jättekrok med
påhäktad död kattunge. Med huru mordlystna
blickar betraktade jag icke vår stora katt, på
vilken man väl skulle ha fått något gigantiskt i
malväg. Men det stannade vid bara avsikten, som det
oftast händer med de stordåd, som människorna
ämna företaga sig.
Vid denna tid fick jag min första kniv. Det
var ett ögonblick i mitt liv, som jag sent glömmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
