Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske hemmansägare, ett original av prima
kvalité, och till rumskamrat fick jag hans dotterson.
Barn ha stundom idéer. Vi voro rika på sådana.
Gubben sov middag med stor precision. En dag,
då han låg på sin soffa och snarkade, tog jag ett
kol, ett löst kol ur spiseln och målade om gubben
med så raffinerad försiktighet, att han ej vaknade.
Han sov visserligen som ett paket, men ändå —.
Jag förbigår scenen, då han sett sig i spegeln och
fattat situationen.
Ett annat brott var mitt tillvägagående med
hans gummas största julost. Jag kom in i skafferiet
och fick korn på osten, grep kökets största kniv,
högg in i osten och lät kniven gå några varv i
innanmätet med angreppshålet som centrum,
varefter hålet smetades igen med smör ur en
närstående smörbytta. Då gumman klöv sin ost föll den
i några dussin delar, mögel hade angripit den
inifrån och osten var förstörd. Det blev förhör och
jag erkände. Jag fick stryk, och sedan har jag
aldrig behandlat ost på det sättet. Stryk är
uppfostrande.
Sedan jag kroppsligen misshandlat min
rumskamrat några gånger, fick jag flytta. Jag var ett
elakt barn. Jag kom till skolläraren.
På den tiden gick en stark religiös väckelse
genom socknen, och skolläraren ansåg det
förmodligen comme-il-faut att ansluta sig till rörelsen.
Han var så religiös, att han vid varje sked soppa
eller varje knivblad fastare föda — ty han åt
naturligtvis med kniv — suckade: »Tack käre
Gud!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
