Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ordningsman, tänd gasen igen!
Och gubben drog en lång suck, fortsatte
lektionen och slutade den, som om ingenting hänt.
Han tyckte antagligen som jag, att det ingenting
gjorde att läsa innantill ett sådant bevis.
Lärdomens rot är bitter, men dess frukter äro
ljuva. Trots fuskandet och de därpå följande
straffen fortsatte jag med min sport och lyckades
dymedelst grundlägga det övermått av kunskaper
av olika slag som sätter mig i stånd att den dag
i dag är på ett så utmärkt sätt sköta världens bästa
tidning. Stundom upptäcktes jag och fick så kallad
pinnei min anmärkningsbok, stundom för oskick,
stundom för ouppmärksamhet. Visserligen
lyckades jag ibland genom ymniga krokodiltårar och
falska löften om bättring få pinnen annullerad,
men återföll ständigt.
Jag kommer vid tanken härpå till
övertygelsen att människan som barn är oförbätterlig.
Jag skulle naturligtvis kunna lämna en
volym intressanta detaljer om livet inom
klassdörrarna, men en lätt förklarlig pietet förbjuder
mig det. Mina anteckningar om skolans lärare,
deras karikatyrer och en noggrann framställning
av deras egenskaper i ord och bild äro
överlämnade till Kungl. Biblioteket för att öppnas om 50
år, då väl allas vår lidelse lagt sig. De bilda
— så mycket kan jag säga — en kulturskildring
av rang och kommande tiders hävdatecknare skola
ur dem hämta både hugnad och pekuniär förtjänst.
Ty vilken kulturskildrare skulle skriva något, om
han inte finge betalt därför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
