Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här är du ju iblann goa vänner å kammerater å
ett högglit å humant befäl!
Klas Alfrek teg.
— Tänk nu ätter! Va skulle din gamle far
säja, om han finge veta, vilket hälsikes
spettalshjon han mä smärta fött te världen? Om de inte
vore förbjudet i krisslagen så skulle ja järtar i
min lever ta å rita opp hela Hulsfreslätt mä
baracker å loschamenter på bakvagnen på dej mä
läskstången, din hundra fasen, å vore dä inte
förbjudet i krisslagen, skulle ja skälla ut dej, så du
inte vore värd mer än sillpåsen, din — — —
Sjöng ut nu, i annat fall kommer du i mörk
å bler arkebuserad å halshoggen!
Varpå Klas Alfrek reste sig upp, knäppte
händerna och läste med katekeston:
— Om suldaten tvättar sia fötter å byter bort
sia strumpor, så förekummer skoskav.
Klas Alfrek är koncentrationen av mina
minnen från Hultsfreds slätt. Han representerar med
all säkerhet det släkte, som fostrar en Sven Duva.
Olyckligtvis ha Sven Duvor nu för tiden sällan
tillfälle att utmärka sig genom annat än sin naivitet,
och det är synd. Ty nog är det mera riktigt och
sympatiskt att slåss man mot man än att ligga
och skjuta på en halv mils avstånd på andra
hederskulor, som man inte kan se vitögat på.
Nej, tacka vill jag förr i världen, då varje
karl fick ett kvarter brännvin, innan han gick att
slåss, då gevären brände i händerna, då gossarna
slängde gevären, när det ej fanns tid att ladda
och rusade fram med blodsprängda ögon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
