Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga: — Ställ’en i tamburen och gå och ät middag
på Rullan. Jag bjuder!
Sedan skulle jag peta undan några lik i
domkyrkan och låta begrava mig på något extra fint
sätt.
Nobel muss die Weit zu Grunde gehn!
Allt det där skulle nog kunna ha realiserats,
om jag inte ansett det nödvändigt att först
orientera mig i staden och studentlivet, innan jag lade
grundstenen till min pyramid. Att lära känna
poliskåren och dess sinnelag låg mig särskilt om hjärtat.
Jag släckte därför en lykta en kväll. Den
konstapel, som högg mig, var tydligen ingen vän
av dylika oskyldiga förströelser. Jag fick plikta
och blev uppkallad till inspektor för att erhålla
varning.
Det första steget på brottets bana är det
svåraste. Med darrande knän och ett rov för de
stridigaste tankar, med schavotten hägrande för
min inre blick eller åtminstone en förstörd
framtid som lindrigaste resultat av mitt pliktförgätna
beteende trädde jag in till vår avhållne inspektor,
han som förstod sig på pojkar, allas vår farbror
Fritiof Holmgren.
Han fixerade mig en stund med rynkade
ögonbryn.
— Farbror tycker väl, att jag är ett fint
nummer, sade jag.
— Du har släckt en lykta och det tycker jag
inte passar oss studenter, som ska arbeta i
upplysningens tjänst. En förmildrande omständighet är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
