Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första personliag sammanträffande med Kolingen och Bobban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis nog nervös av spänningen och kastade
fel. Jag måste sluta.
Herrn bakom disken drog en djup suck av
belåtenhet, då jag tillkännagav min avsikt. Folket
började troppa av.
— Men hur skall jag få hem allt det här?
frågade jag med avsikt att skänka tillbaka hela
rasket.
— Tag av sej brallorna och knyt ihop dem
nedtill, men akta sej för bylingen, då herrn smiter
om hörn, svarade ringmannen på äkta söderslang.
Jag lät tanken på återlämnandet fara och såg
mig villrådig omkring.
Då nalkades två individer, som hela tiden
under livligt minspel och uppmuntrande tillrop hade
åskådat mina segrar. Den ene strök av sig mössan
med en elegant handrörelse och talade.
— Skulle hänn liksom behöva en expressbyrå,
så finns här jäklar å slå alarm muskler hos mej
och kamraten.
— Dä bra! Plocka på er det som finns och
följ med. Jag bor här i närheten.
— Ja, om hänn också logera i Kaknässkogen,
så klarar vi nog åv den här bylan — mot en liten
kova förstår sej!
Jag studsade — ty jag kom ihåg, att jag spelat
bort hela min förmögenhet.
— Dä bra! Följ med bara!
Vi avtågade.
— Ser ni, gubbar, började jag ute på gatan,
jag har spelat bort 10 stolpar och har inte ett
korvöre, men vill ni följa med hem och ta ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
