Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krångdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han biter och sen är det bara att ta honom
om nacken. Man kan också sticka in tummen i
halsen på honom och klämma till om strupen med
de andra fingrarna. Det hade han gjort flera
gånger. Se, mården har så liten munhåla, att
den blir alldeles fylld av tummen och då kan
han icke bitas. — Hm!
Vi möta en gammal man, ett barn och en
ung kvinna. Hon har svarta ögon och svart hår
och ser ut som hon hade tattarblod. Hon slår ned
ögonen och ler, då vi hälsa. O, min ungdom!
Vägen slingrar fram mellan berg och över
tjärnar, där martallar vrida sig i stränderna, medan
höjderna runtomkring taggas av torrfuror, som
höja sig över den friska skogen. Det mörknar,
snön faller alltjämt. Bergen sluta högt uppe bland
tunga, snödigra moln.
Det blir kväll och vägspåret försvinner.
Stundom springer Stikå-Anders framför hästen och
söker i snön. Ibland gör han en lov inåt en
tjärnkant och ropar något som jag icke förstår. Men
Zorn förstår honom, och plötsligt blixtrar ett ljus
därborta, svagt och ibland försvinnande. Det är
Krångdalens fäbodar. Men än är det ett bra stycke
väg dit.
Zorn talar om sin fiskarstuga, som han håller
på att bygga vid älven. Den skall bli färdig till
våren. Stikå-Anders faller in: — Då fåmi nug nid
prisä å sildn, då du byrå a lådim! Vilket betyder:
Då få vi nog ned sillpriset, när du börjar i vår!
Vi tala om vägen och om en del upplysningar
vi fått om dess längd, vilka ej överensstämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
