Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krångdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ger livet värde. Nirvana. Natt med snö.
Morgon med sol och kallt.
Nu äro vi på hemväg, en annan än ditvägen.
Skogvaktaren tar med skidorna och skall följa oss
en mil, ty det finns ingen väg. Slädarna gå
sjögång över sten och stock tills vi komma ut på
tjärnarna. Där står ett morgonfärskt utterspår från
ett bäckhål i tjärnkanten. En tjäder susar över
oss. Ett rävspår står rakt in i skogen från en
förfallen timmerkoja och ett skidspår från i går
skvallrar som jag hoppas om en lycklig jakt.
Utterspåret följer oss tills det försvinner söderut.
Plötsligt förklarar skogvaktaren, att han anser oss vara
kapabla att ta oss fram på egen hand och lämnar
oss. Han ställer sig på skidorna och ser helt
Cooperaktig ut där han ränner i väg söderut med
yxan instucken inom skärpet. Jag hoppas, att han
tog an utterspåret.
Nu lämna vi tjärnarnas och myrarnas region
och det bär utför en igensnöad timmerväg. Utför
och utför tills vi komma ut på Brändan, där elden
gått fram. Där går landskapet i mäktiga linjer
och i fjärran möter ögat Siljanom.
Snart äro vi i Läde fäbodställe och rasta där.
Sedan bär färden på kända vägar tillbaka till Mora.
— Detta är strängt taget ingen
resebeskrivning, och ingen torde heller med ledning av min
berättelse kunna ta sig fram till Krångdalens
fäbodar. Men jag själv skulle med all säkerhet hitta
tillbaka dit och jag skulle göra det med nöje.
Jag upprepar det: Vad överträffar en kväll med
fiolspel och sång och muntra historier? Och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
