Mitt liv och leverne / 109 (1939) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter hos lappar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man påstår, och jag anser det ganska troligt,
att en lapp bland sina hundra renar genast
upptäcker om någon med en annans märke kommit i
hjorden. Han går upp på någon höjd, så att han
får en överblick över djuren, och om något har
ett hak mer eller mindre i ena örat än hans egna,
kommer lasson fram och främlingen avlägsnas.

Vid den femte koppen kaffe börja
jakthistorierna. Niia är en stor jägare. Han har skjutit
6 björnar. Vargarna har han inte räknat, och
järvarnas antal har han glömt. Men hans svarta
ögon lysa, då han talar om, hur han skidat efter
vargen, tills han måst slänga av sig alla plaggen
utom byxorna och hur svetten blev ispärlor på hans
bröst, innan han fick knäcka ryggen på fienden.

I Jukkasjärvi kyrka är det gudstjänst, och
det är en stor händelse, ty det är endast en gång
om året lapparna kunna komma dit. Då viges det,
döpes och begraves. Då är där liikutuksia, den
læstadianska extasen med gråt och omfamningar.
Framme vid altaret stå kistorna och prästen läser.
Lapparna gråta i kör, rytmiskt med stigande och
fallande styrka, en underlig låt som av vilsna
hundars tjut och skall. De döda i kistorna ha kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>