Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Odensholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bara uti hit hamne hövan I inga räddoa fer
inga vär! (Men här i hamnen behöver ni inte vara
rädda för någon storm.)
Mitt i natten gå vi ombord igen för att sova.
Skummet ryker över jöllen och stormen tjuter i
vanterna. Men vi bara längta till morgondagen och
våra släktingar i land.
*
»Um Geesa givor en vikar, så ska skrävlinga
bli tiner!»
Detta är ett ordspråk som användes då man
vill underskatta en karl, och betyder fritt översatt:
— Om gud låter mej få en säl, ska du få
framfötterna!
Framfötterna äro nämligen intet värda. Men
Odensholmarna visade oss de riktiga framfötterna,
för att nu för en gångs skull göra en ordlek.
Deras stugor stodo öppna för oss, och vid
måltiderna bullades allt upp. Vi drucko
tremännings öl ur trästånkor, där träet hade insupit ölets
själ så att kanten kändes stark och god att suga på.
Torsken doftade och brödet doftade.
Vägg om vägg med oss röktes torsken, där
den hängde på sina takstänger, jag måste sätta mig
där och teckna interiören och låta mina kläder
supa in den hälsobringande röken som sedan
generationer trängt in i takbjälkarna och gjort dem
svarta och vackert blanka.
I stugans fönster står en underlig växt i en
kruka. Jag frågar, och får veta att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/leverne/0126.html
