Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterlängtad försoning. Bakom oss stod hela
studentkåren, hela universitetet från rector
magnificus till vaktmästaren i skånska nationen, en
nation som i Uppsala var så obetydlig, att den icke
ens existerade. Med ett ord hela det Sverige, som
en gång skall bekläda alla ämbeten, från
statsministerns till — vad skall jag säga? Med ett
ord, skål och tack för den tid som varit! Måtte
vi få uppleva många liknande julaftnar
tillsammans!
Jag räckte litern till vakthavande
överkonstapeln — och si! — han grep den. Det fanns bara
ett dricksglas, det på kommissariens bord, och man
vågade icke röra det, ty vederbörande kunde ju
möjligen komma på inspektion. Vi drucko alltså
fyrmännings ur buteljen, och julens ängel svävade
med fridfulla vingslag över hela scenen. Den var
enastående. Vi kände oss ha uppfyllt en mission.
Klirrr! Telefon! En konstapel sprang till
apparaten.
— Ursäkta, herrarna, men dom telefonerar,
att en karl ligger full nere i järnvägsparken. Vi
måste hämta honom.
— Jag vet, vem det är, förklarade jag
divinatoriskt. Det är farbror Yxlöv! Inte behöva
herrarna båda gå och hämta honom! En är
tillräcklig — jag följer med! Sedan kan vi ju dricka ur
resten — det är tråkigt att behöva skiljas så här
brådstörtat!
Jag förstår ännu inte, hur julstämningen
kunde gripa konstaplarna till den grad, att de
gingo in på mitt förslag. Ernst Fridolf stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
