Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur portföljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höst, risotto con cappe eller con fegatini,
fårkotletter i olja och ett härligt vino nostrale.
En middag fick jag en vänlig inbjudning från
min värd att deltaga i en familjesupé i hans
privata våning.
Jag infann mig kl. 8, uppsträckt så gott jag
kunde, presenterades för värdinnan, en korpulent
dam med omisskännliga spår av den speciella
skönhet som är campagnans barn egen, och jag
blev så småningom föreställd för det övriga
sällskapet, två à tre välmående lantmän, en polsk
liten dam, skinntorr och med en svada som
översteg mina djärvaste drömmar, två allvarliga
prästmän av lägre rang samt monsignore Sarto,
som livligt underhölls av fyra unga damer, kolsvarta
i anseende till håret med långa skuggande
ögonfransar, tunga ögonlock och en eld i pupillerna,
som kom mig att tänka på Pompejis sista dagar.
Vi drucko te och åto konfityrer. Plötsligt slog
sig en av de unga damerna ned vid pianinot och
spelade upp en Strauss. Värden dansade ut med sin
fru, jag bockade mig så gott jag kunde för en av
kardinalens ungdomar och valsade förtvivlat och
bra som vanligt. Jag tror att jag dansar vals bra,
men min dam kunde inte dansa. Möjligen
tarantella, men vals kunde hon inte. Hon vilade
centnertungt på min arm och såg mig in i ögonen med ett
outgrundligt leende. Jag stannade slutligen och
förde henne till sin plats vid monsignore Sartos
sida, samt frambråkade några artigheter på min
dåliga italienska. Sarto tog till ordet:
— Ni är svensk, min son? Jag hörde det av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
