Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRUNTIMMER.
Olagus Jonsson hade ett litet helvete
tillsammans med sin hustru, som många ha väl det. Han
hade som dräng blivit kär i hennes gula hår och
röda kinder och i hennes mun som såg ut som ett
blödande sår med en knivrispa i. Han hade frågat
fan efter tankarna som rörde sig bakom den blanka
pannan och bakom hennes blå ögon, som lyste
alldeles svarta, då hon såg över hans axel i dansen.
Nu voro de gamla. Barnen voro i Amerika och
Stockholm och litet varstans. Hon var en torr,
benig människa med skäggfinnar och knotiga
armar, som kunde ta ett tag när det gällde. Hon
hade kanske också haft ett litet helvete med
Olagus, men man vänjer sig också vid helvetet, och
nu gingo de arbetande vid varandras sida, tigande
av vana och talande endast då den ena parten ville
påskynda den andras arbete.
Skola vi röra mera i deras privataffärer?
Tänkom oss dem som två knarriga gamla
människor med livet bakom sig, fästade vid varandra
av vana och slöhet. Åldern kommer och mal
känslorna till grått mjöl, av vilket man icke ens kan
baka nödbröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/leverne/0189.html
