Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattliga intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt försök att knyta ihop ändarna hade lyckats
utan att jag visste det. Ta mig tusan jag än vet
hur jag hunnit med det. Jag kan åtminstone ej
påminna mig ett enda handgrepp själv.
En annan gång länsade jag hemåt efter en
orrjakt på en av öarna i Singöfjärden. Plötsligt
märkte vi, att vi i mörkret seglat fel och måste
börja kryssa. I den kryssningen fick babords
låring sin beskärda del, och inom kort hade vi
vatten i salongen. Det mörknade och vi förlorade
bestämt landsikte. Jag stod vid rodret, men rätt
som det var upptäckte jag att ankaret där i förn
ville ge sig i väg. Jag bad min kamrat ta rodret
och kröp föröver för att surra ankaret. Däcket
var is och kommen fram till masten slog jag ändan
av klyvarfallet om livet och begav mig asande på
magen fram till klyset. Jag minns än att min
känsla av sjövildhet icke alls var så stor som den
nu är, då jag berättar episoden. Vi kommo
emellertid hem i hamn med en alns vatten i salongen.
Och vatten är en dålig ballast.
Nu har jag passerat den naturliga utvecklingen
från koster till motorbåt och sedan reaktionen
tillbaka till kostertypen, eller rättare till den norska
livräddningssköjten av Colin Archers typ. Den
är tills vidare mitt ideal. Nu drar jag mig fram
med en plåttäckt blekingseka, som jag köpt av
Kalle Andersson. Den är 13 fot lång och indäckad
som kanot och kan trotsa vilket väder som helst,
om man bara täcker över sitthålet. Med tre rev
inne och — om man vill ha en kamrat med —
en lugn och förstklassig prisse, kan man segla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
