Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sex dagar räckte för det nyfödda barnet vådans och osäkerhetens tid, då trollen, näcken och vättarna när som helst kunde skada och räfva det, om det icke noga värnades med eld, stål och Guds ord. Men den sjunde, söndagen den nittonde, skedde dopet. Då kommo faddrarna på morgonen för att i högtidligt tåg hämta barnet till kyrkan. Det var herr Sigfrid Londerberg och Nils Linnæus’ fränka hustru Lisken Lindelia, gudmoder och bärgumma, Maria Brodersonia, moderns femtonåriga syster, och för öfrigt fem bönder och fyra hustrur af socknens bästa folk. De kommo i Wärends praktfulla helgdagskläder: männen i röda lifstycken eller svarta vadmalströjor med bruna kanter, hvita skjortor, hvilkas breda stickade kragar lyste öfver skuldrorna, och lifbälten med kupiga mässingsspännen, kvinnorna i Bländas stolta svenska amasondräkt af röd klädeskolt och hvit nattkappa, en röd lista hängande till fälttecken från gårdeln och därtill , allt silfvergarnityr: kraglänkar, kedjor och bröstmaljor. Det glänste och glödde af smycken och färgrikt tyg i komministergårdens torftiga, af de små fönstren sparsamt upplysta stugor. Tärd och blek klädde fru Christina med matta, afmagrade händer barnet i kristningsmässan och den hvita kristningsdräkten och lämnade det till gudmodern, i det hon i dennas öra så lågmält hon förmådde hviskade det namn gossen skulle bära. Ty det är farligt nämna odöpt barns namn. Noga fullgörande de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
