Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Natale" och tänkte på som på fästepunkten vid jorden och tillvaron, nere vid själfva Möckeln, där den stora sjön med sina många åör — bygdesägnen räknar 365 — bildar en bukt innesluten af Taxås’ framskjutande bergsklint och Möckelsnäs’ från andra sidan mötande landtunga. Fästelikt låg här på en afsats öfver Möckeln Stenbrohults efter 1611 års danska sköfling af sten och trä återuppbyggda kyrka och längre ner prästgården med sina stugor och lador, allt omgifvet af öppet och odladt land, med fri blick öfver frodiga åkrar och fält, den breda sjöytan och de låga, gröna stränderna.
Om ej en växt, helt vuxen ur socknens mark, stammade Linnés släkt dock från bygden. På gränsen mellan Stenbrohults och Hvittaryds socknar stod ännu den urgamla, treklufna jättelind, som var släktens vårdträd, boningen för dess skyddsande. De gamla bondefamiljerna ägde sådana, som för de enskilda motsvarade, hvad de heliga offerlundarna voro för bygdelagets eller byns gemensamma kultlif. Ygdrasil har kallats hela människohemmets vårdträd, och uråldrig heden tradition lät, trots katolicism och reformation, dryckesoffer af mjölk och öl gjutas öfver rötterna på resliga askar och lindar. Efter linden på sockengränsen togo Linnæiska släktens medlemmar namn, när de trädde ur bonderäckans halft kollektiva hop och fingo de bildades medvetna individualitet, när den i svensk odling vanliga och betydelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
