Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedröfvad och ensam fågel på taket“. Fadern fick glädjen upplefva, hur sonen blef världsberömd, och hur det frö, han själf af sin egen naturkärlek nedlagt i dennes bröst, växt upp till ett mäktigt träd. Men äfven vid faderns sista långa sjukdom var Linné frånvarande. På sjukbädden sade Nils Linnæus icke ett ord om trädgården, sedan han den sista hälsodagen i den gjort en sista vandring. Kanske tyckte han sig för att vara en ordets tjänare hafva skänkt den för mycket af sitt hjärta och ville nu ägna det odeladt åt beredelsen När han tog farväl af sina barn, lämnades äldste sonens plats tom vid sängen, och det första och sista den gamle sade efter välsignelserna till de närvarande var: Carl är borta. Nils Linnæus afled Kristi himmelsfärdsdag 1748. Ungefär ett år därefter besökte Linné för sista gången Stenbrohult. Då var allt där förändradt, nytt hus rest, sedan en eldsvåda 1746 förstört det gamla barndomshemmet och en stor del af trädgården, och båda föräldrarna lågo i jorden. Vemodigt gick han de gamla vägarna och tog den 6 augusti 1749 ett sista farväl. "Blomstren, mina ungdoms leksyskon vid Stenbrohult jämte Mökelns stränder, böd jag nu fara väl," skrifver han och uppräknar åter de sällsynta örterna och deras från barndomen kända bostäder: den lilla Cornus herbacea, som "fägnade honom mycket", Ilagräset, som ännu "hölt sig i fähushålan, Serpillum, som min fader planterat på de skarpne backar vid väderqvarne-backen,, m. fl. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
