Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hymnförfattaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidens vittra prosa. Hans poetiska uppfattning har
en annan källa: bibeln. Ättling af präster på fäderne
och möderne, uppvuxen i ett ensligt, småländskt prästhem, har
Linné från barnsben lefvat sig in lika mycket i bibelns
och särskildt gamla testamentets tankar som i dess anda
och bokstaf. Han har med ett ord insupit hela dess poesi.
Att böckernas bok också är en poetisk urkund,
återstoden af ett folks diktning, har ju mänskligheten ej så
länge haft klart för sig. Linné var redan en äldre man,
då teorien först vetenskapligt framställdes i Lowths 1753
utgifna afhandling "De sacra Poësi Hoebraeorum", och det
första målmedvetna uttrycket fick tanken i Herders
genialiska "Vom Geist der Ebräischen Poesie" 1783, alltså efter
Linnés död. I Linnés egen barndom, i Karolinernas fromma
och rättrogna Sverige var bibeln säkerligen ännu
familjens och individens första och sista tröstare, ledare
och rättesnöre, men dess poetiska sida uppskattades helt
visst endast af ett mindretal. Att döma af litteraturen
synes åtminstone känslan för bibelpoesien och bibeltonen
hafva dött ut med de manhaftiga och fromma Karolinerna.
Bland skalderna torde den mäktige dödsdiktaren Carl Johan
Lohman vara den siste, hos hvilken en stark
genklang af bibelpoesien höres. Han är också född på
1600-talet. Redan Dalin, som kom till världen ett år efter
Linné, började det bibelparodiska skämtet, och gycklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>