Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hymnförfattaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibelstilen, i släkt med den som man — på ett annat område — finner i den gamla folkliga profetian om bemärkelsetecken och viktiga dagar, kommande händelser, hotande olyckor och världens undergång. Dylika profetior funnos i marknadstryck och bifogade kalendrar och andaktsböcker. Gamla profeter med isgrå lockar och skägg siade om "Werldens sista Ende", som Hieronymus i 1690 års psalmbok, och hvem hade icke hört "De Tolff Sibyllors Spådom", de tolf sibyllor med sina underliga namn, Delphica och Hellespontica, unga i rosenkransar och gyllenduk och gamla i bondaktig vadmal. Eller "Sanctæ Brigittas Prophetiae", där Sankta Brita själf spådde om tid och evighet och världens undergång. Trollskrifter af detta slag hade säkert mött i Linnés barndomshem och berört hans fantasi. Man ihågkomrne att knappast någon dåtida bildad svensk så som han lefvat sig in i allmogens föreställningsvärld. Dess bilder och uttryckssätt flöda ständigt ur hans penna. Själf anför han också en gång — midt i ett rektorstal — en dylik berömd folklig profetia: "Stenen i Grönan Dal". Så låg en tillämpning af bibelstilens rytmiska prosa, profetians högtidliga uttryckssätt, Linné, prästsonen och naturbarnet, nära. Själf kände han sig som en folkets son, genom Herrens nåd upphöjd till naturens profet, som fått koxa in i gudomlighetens hemliga rådkammare, och som hymner strömmade hänryckningen öfver naturen ur hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
