Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fabeldiktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Babelstorn, utan ett samhälle fullt jämförligt med människornas i planmässig mekanism, och där blinda instinkter drifva och dana lika märkvärdigt som människornas seende krafter. “Använder hela menigheten i myrstacken all sin flit att göra höga och hvälfda gångar, att Hanar och Honor, som snart skola fira sin bröllopsfest inne i dem, få frie från hårdt väder och brännande solen halva fritt spel att där i lättja och kättja roa sig. Då sker, att Hanarne blifva Fäder, Honorna Mödrar, men de aflägga äggen och lämna dem till slafvarne att sköta — — Sedan de således smakat ondt och godt, måste Far och Mor resa ut att beskåda den värld, de aldrig tillförene sett, flyga då ut i bästa och vackraste sommaroset, utan att tänka på vägen tillbakas, då okunnige om all fara, såsom en liten fogel den nyss flugit ur nästet, ej vetandes kvarest de skola hamna, följa vädret och lyckan.“ Men denna excursio från hemstaden blir dödsfärden för dem, som fyllt sin uppgift, och i stacken fostras en ny släkt för tillvarons ondt och godt. Icke sant, den store naturforskaren får en nästan Andersensk ton?
Först då Linné passerat sitt lifs middagshöjd, vid 1750-talets midt, förändras kanske något hans stil. Den lyriska samhörigheten med naturens driftlif öfvergår till naturtänkarens stilla beskådande. På 1750-talet slutade Linné sina resor. Djur och växter, som han förut spanat, spårat och studerat som en jägare i deras egen värld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
