Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Året innan Linné reste i Lappland, 1731, utkom i Paris en berömd lappländsk resa af en berömd författare — Reynards (1681 företagna) “Voyage en Lapponie“. För den parisiska komediförfattarens spefulla och föraktliga blick är “det lilla djur, som man kallar lapp, näst apan mest lik människan“. Hur tidens medelsnittssvensk uppfattade lappen, kan man se af en annan resa i dessa trakter — Arvid Ehrenmalms från 1743. Författaren var “extra-ordinarie kanslist i ustitierevisionsexpeditionen“ — hans stil har samma karaktär som hans titel, och han betraktar lapparna med den högkyrklige ämbetsmannens misshag öfver deras lefnadssätt, förblindelse, mörker etc. För Linné är lappen en lefvande sägen från herdetiden, allt hans görande och låtande är föremål för hans outsläckliga intresse, och han har redan blicken öppen för den tragik, som sväfvar öfver hvarje naturfolks öde i den hopplösa sammanstötningen med kulturens öfvermakt och bokstafsväsen. Därtill kommer en utomordentligt stark åskådlighet, höjande den etnografiska notisen till lefvande bild. Man läse till exempel följande porträtt af en gammal lappgumma: “Jag visste ej, om det var man eller qvinna. Jag tror aldrig att Poeten så afbildat en furia ... Man måste tro, att hon var kommen från Styx. Hon såg ut helt liten, ansiktet var helt svartbrunt af rök, ögonen bruna, lysande, ögonbrynen svarta, håret helt becksvart och omkring hufvudet nedslaget. Härpå satt en röd, platt mössa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
