Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humor. Men om en sådan scen för tanken till den yppersta af alla lefvande framställare af svenskt bygdelif, hittar man strax bredvid i Linnés Dalaresa ett porträtt af en svensk landtpräst, som kunnat vara hjälte i en bondenovell af den, som vid sidan af henne är den svenska folklifsbildens mästare, Almqvist. Det är kapellanen i Lima, Lars Dahle, “en fattig, af världen föraktad, men dock curieux och lärd man med slarfviga kläder, innocent physionomie, fattiga åtbörder och kloke raisonnement“. Ett stycke af ett geni, bortglömdt och själfförgätet i ett litet ensligt prästgälls armod — hvilken svensk typ!
Dessa scener och gestalter förefalla hos Linné lika samhöriga med de olika landsändarna som de djur och plantor, hvilka han antecknar. Det är präster, bönder, kloka kvinnor, spågummor, underdoktorer, som tala bygdernas språk. Men ännu mer tala de skilda nejderna med tusende röster genom all den folklore Linné meddelar. Redan de många märkvärdiga och fantasifulla svenska örtnamn, Linné samlat från bondkvinnornas läppar, skänka ett eko af folkvisa och folksägen, och omisskänneligt och uråldrigt ljuder bygdelifvets tungomål genom skrock och signerier, spådomar och huskurer, genom de gamla bruk och vidskepelser, Linné återgifver. Så har i denna första litterära skildring af svensk natur också det svenska folket kommit med, och i suset af gräs och träd höres genklangen från hedendom och medeltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
