Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt detta är nerskrifvet i Linnés omedelbara och källfriska språk, som oftast äger bondepraktikans sakliga enkelhet, men också kan få något af rococons behagfulla stilisering med antika gudanamn och mytiska hänsyftningar. Jordens sträfva och tungsinta poesi sådan den i sträng storhet möter oss i Genesis och antikens fornepos om arbeten och dagar, har under tidernas lopp upplenats och förmildrats. Hos Linné tolkas den med patriarkalisk glädje och vemod under stångpiskperuken, ungefär som i årstidernas oratorium af Linnés musikaliske samtida, fader Haydn. Det heter icke längre “förbannad vare marken“, utan “välsignad vare marken“, men ännu heter det “med bekymmer skall du nära dig på henne i alla dina lifsdagar“. Och för allt svenskt blir detta allvar dock grundtonen, vördnaden för det i anletets svett vunna brödet.
Så är Linné icke blott den förste skildraren och systematikern af Sveriges Flora och Fauna utan också den förste skildraren af dess natur och — för att återgå till jämförelsen i denna framställnings början — den svenska bygdens och torfvans skald, i lika hög grad som Bellman är stadens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
