Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjuter människoblod, hans blod skall ock utgjutet varda“, och gamla testamentets ord genljuda ännu genom flera lagböckers bestämmelser om dödsstraff. Talio är det, som står kvar i flera länders lagstiftning, när den falske angifvaren och menedaren tilldelas samma straff, som hans offer på grund af hans beskyllningar lidit. Talio är lynchningen, massans vilda och egenhändiga vedergällningsprocedur. Talio är det, som lyser fram i de många ordstäf, med hvilka folkmeningen vill upprätthålla den för sin lifsåskådning dyrbara tron på skulds och straffs hemlighetsfulla samband och öfverensstämmelse, när prästen anför det bibliska som man sår, får man uppskära“, när köpmannen säger “betaldt, kvitteradt“, bonden “som man ropar i skogen, får man svar“ eller “den som gräfver en grop åt andra, faller själf däri“, handtverkaren “sådant läder skall sådan smörja hafva“.
Vill man med exempel se, hvilken betydelse vedergällningens ide haft i alla civilisationer, kan man det bäst genom den tyske juristen L. Günthers vidlyftiga utredning om dess roll i straffrättens historia och filosofi. Man kan där finna alla former af vedergällning, från den primitiva och sagolika, ännu hos naturfolken bevarade, där mördaren dräpes med samma sår, för hvilket hans offer förblödt, till lagens maskerade och förfinade, och iakttaga hur blodshämndens blinda drift genom vedergällningsläran förvandlas till ett allt mer förfinadt rättsinstitut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
