Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ljuset från själskulten och den därmed förbundna vedergällningsplikten faller — som den utmärkte forskaren Emin Rodhe visat — en djupare klarhet öfver den blodshämndens fatalism, som hvilar öfver grekisk myt och mytdrama, öfver de blodsdunkla sägnerna om Labdakider och Atrider. Aeschylos, den store tolken af det religiösa Hellas’ folktro, har i sin Oresti framställt detta — med en moralisk öfvertygelse och en nästan österländsk sublimitet. En tysk jurist och estetiker, som fint analyserat stora diktverks rättsliga innebörd i olika litteraturer, Joseph Kohler, nämner också “Grafofferbärerskorna“ vedergällningens höga visa. I den grekiska spekulationen ända till Plato återfinnes också ständigt vedergällningsläran, och denne tänkares tydligt ensamstående protest gifver ett indirekt bevis på dess utbredning. Framhäfvas bör särskildt den egendomliga skiftning läran erhöll inom Pythagoreismen, där den färgades af tänkandet öfver talen. Pythagoreerna funno egentligen i vedergällningen en moralisk motsvarighet till matematikens likhetsförhållanden, en handlingens harmoni sådan som tonernas. Hur närliggande en sådan tydning af vedergällningstanken måste vara för en matematiker, van vid talens abstrakta och fullständiga symmetri, synes bäst däraf, att den ende store moderne tänkare, som på samma gång var en stor matematiker, Leibniz, såsom vi skola se också utvecklar samma tankegång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
