Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvilken judarna uppfattade vedergällningen som en gudomlig världsprincip.
Finnes det något begrepp som, sedan judarna blifvit en själfreflekterad nation, är deras hjärtan kärare än alla andra, är det den straffande rättfärdighetens. Underligt är icke detta, ty i det vedergällningens patos med hopbitna läppar, som öfverallt sjuder i det gamla testamentet, talar redan landsflyktens och hemlöshetens, de kufvades och rättslösas förtrampade lidelse för rättvisan. Vedergällningens hopp och lust hafva gifvit brinnande bränsle åt drömmarna om Messiasriket, som efter förtryckets och kränkningens tid skulle komma med den eviga rättvisans domsmorgon. Redan visionerna från början af Israels främlingsirring och slafveri hos folken spå dess gryning, och redan i Esras storartade fjärde bok från Titi tid skymtar en mystisk känsla af att judarna just för rättens skull lida orättvisans martyrskap. Från rättens rättslösa folk har läran om vedergällningen gått in i den europeiska civilisationen och västerlandets lagböcker.
Det vill synas som kristendomen här skulle hafva bildat motvikt. Ty liksom andra folks om icke mest lifskraftiga så andligen mest utvecklade lärare, liksom Buddha och Platon, förnekade ju Kristus hela denna åskådning. Men den kristna kyrkan, som fördömde de enskildas vedergällningsrätt, upprätthöll likväl statens. Mattheus, som dock anför den starkaste paradox som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
