Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otilllåtlig,“ och hans och hans skolas bevis härför hafva med sina syllogismer utrotat mycket af vedergällningens dogmatik. Men först upplysningsförfattarna i alla länder, hvilka afgjordt flyttade tyngdpunkten från teorien till verkligheten och hvilkas oförgätliga förtjänst är kampen för humaniteten, skilde rättsbetraktelsen från teologien och sköto vedergällningens absoluta lära åt sidan för en relativare, ur individens och samfundets lycka härledd straffuppfattning. De stora upplysningslärarna, som verkat på detta område, från Montesquieu och Voltaire till Beccaria, uppträdde icke blott med segerrik ljus kvickhet mot barbariet “i peruk och talar“, utan sökte reducera hela teorien om talio till en vidskepelse ur det förgångna. Med sin förståndsmässighet hade de säkert alltför ringa känsla för instinktlifvets och de ursprungliga lidelsernas betydelse i tillvaron, i sin vackra hänförelse för lyckan och frigörelsen skönmålade de säkert den mänskliga naturen. Ett ögonblick såg det ut, som om vedergällningstanken, rättens jästämne, helt skulle skrifvas af. Men dess ide var dock förknippad med mänsklighetens hjärtrötter. Den blef vägd och förklarad icke för lätt af den otubbligaste och störste af tidens andliga vågmän: Vedergällningens idé blef än en gång rättslärans centrum hos Kant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
