Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Linnés Nemesislära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linnés stora andliga kraftutveckling och framgång under de utländska rese- och vandringsåren och de första, han tillbragte hemma i Sverige, trängde kanske dessa tankar åt sidan. Han endast arbetade med det glada modet hos den, som lagt sitt öde i en högre makts hand och funnit sin hemliga förhoppning om att vara utvald till ett stort värf bekräftad. Men då striderna för hans vetenskapliga nyvinningar voro öfver och han i betryggad ställning i Uppsala lefde en lärd forskares kontemplativa existens, vaknade åter de gamla tankarna om Herrans hemlighetsfulla förvaltning af alla människoöden. Starkt kommer hans kristliga fatalism åter till orda t. ex. i ett bref till Abraham Bäck, där han sällsamt sammansmälter Pauli gudshängifvenhet och Predikarens skepticism. “Altså beror det icke af någons vilja eller löpande, utan af Guds barmhärtighet. Det är fåfängt bittida stiga opp och sent gå till hvila och äta sitt bröd med sorg, ty Gud gifver oss det, medan vi sofva. Att man är snar, hjelper ej i loppet, att man är klok, hjelper ej till rikedom, att man är snäll, hjelper ej till bergning, att man har ynnest, hjelper ej att man sin tjenst väl förestår, utan alt står till tiden och lyckan.“
Under denna tungsinta stämning, som genom Linnés öfveransträngning och tidiga sjuklighet allt oftare behärskade honom, togo Nemesisidéerna form af en världsåskådning i hans själ. Redan i Wästgöta-Resan 1747 talar han offentligen för första gången om Neme sis Divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
