Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Linnés Nemesislära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brutit mot Guds skrifna och oskrifna lag, och låter det af sig själf mogna. Den gör förbrytelsen till ett jäsningsämne, som berusar, så att förbrytaren, drucken af brottets blodsånga, störtar sig själf som en skenande häst i fördärfvet. Den låter förbrytelsen smitta som skabb och spetälska, så att förbrytaren icke ensam står skulden för sin ogärning, men fortplantar den till sin omgifning och sina barn. Ty denna gudomliga vedergällning rastar aldrig förrän brottet bestraffats med alla dess ensamt af Gud förstådda följder. Non solvitur peccatum, nisi restituatur patratum, synden fortlefver, om icke skulden blifvit ersatt. Därför är den brottslige en utstött, en pestslagen, som hur han strider för med sig olyckan. “När Gud begynner giöra rächenskap med oss,“ skrifver Linné, “dör den ena äfter den andra. Nulla calamitas sola. Hus brinner upp, alt olyckas. Nu har Guds hämd komit öfver det huset. Ante obitum nemo beatus; ne Croesus quidem.“ Det är en dyster rättens praedestination. Därför tala vi också om ödet, när ödet är just “Gudsdomen, mot hvilken intet vad gifves“. “Då olyckan kommer, hielper hela naturen till, ty Guds willia måste lydas. Alla blifwa den olyckliges fiender. Alla fösa på olyckswagnen. Då kan ej himmel och jord hielpa. Högmod gått förut; giort sig alla till fiender; nulla calamitas sola. Wij måste giöra ris åt oss sjelfwe. Quos perdere vult Jupiter, dementat. ’Ingen wishet, intet förstånd, ingen konst hielper emot Herren.’ (Ordspr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
