Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Det tacksamma lejonet. - 23. Julen i kojan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadnar det, betraktar uppmärksamt sin motståndare, lägger
sig så ned på marken, kryper till hans fötter och tjuter af
glädje och ömhet. Androkles igenkände snart i lejonet sin
gamla vän från Numidien och förnyade bekantskapen med
icke mindre glädje. Deras ömsesidiga fägnad öfver att återse
hvarandra förvånade åskådarne högeligen, och när de hörde
Androkles berätta orsaken till detta ovanliga vänskapsförhållande
emellan honom och lejonet, begärde de, att han
skulle frigifvas och lejonet öfverlemnas åt honom såsom hans
tillhörighet. Detta skedde. Androkles återgäldade nu i Rom
lejonet samma kärlek och tillgifvenhet, som han åtnjutit af
det samma i Numidiens klipphåla.
Lejonet skildes icke mera från Androkles, utan följde
honom på Roms gator så troget, som en hund följer sin herre,
och hvar helst de framgingo, sade det förvånade folket: ”Der
är lejonet, som herbergerat mannen, och der är mannen, som
läkt lejonet”.
Tätt vid den ensliga skogssjöns vik
På fattigdom och på fromhet rik
Står låg en koja, och på dess häll
En brasa sprakar i juleqväll.
På halmen leka de kära små,
Och modersögon se huldt derpå;
Dit skåda visst ock Guds englar.
Ty aftonvarden är slutad nyss
Med fadersbön och med moderskyss,
Och grånad farfar med stämma blid
Ur bibeln läser om julens frid:
Hur Jesusbarnet i denna natt
Vardt födt, hur englarne sjöngo gladt
Och Bethlehems stjerna lyste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
