Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Sommaren. - 26. Vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu vakna upp på höjd, i dal
Löf, gräs och örter utan tal;
Hvar fläck blir grön, hvar tufva rik
Af växter, en ej annan lik.
O Gud, som låter sommar nu
Utom oss stråla lugn och ljuf,
Låt ock inom oss i vårt bröst
Ej råda mörker, storm och höst!
Då först är rätt din sommar här,
När ute sol och blomstring är
Och i vårt hjerta lyser klar
Den lifsens sol, som evigt var.
Vintern kommer, grå i synen,
Med sin bittra köld, sin snö.
Blott han rynkar ögonbrynen,
Måste alla blommor dö.
Löfven falla ned af träden,
Jord och vatten frysa till.
Af de muntra foglars qväden
Nu ej hörs en enda drill,
Ty han tystat har dem alla.
Stormens tjut man endast hör,
När han med de vingslag kalla
Snön i drifvor kring oss strör.
Matt och sällan solen lyser,
Ingen värme nu hon ger;
Man kan tro, att sjelf hon fryser,
Skyndande från himlen ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
