- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
40

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Frithiofs saga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gammal man, som var klädd i en vid och lång kåpa af
ludet skinn och hade på hufvudet en hätta, äfvenledes luden,
hvilken var neddragen öfver ansigtet. Han hade en staf i
hvardera handen och gick mycket lutande, men var likafullt
högre än de andre männen i salen. När konungen blef varse
gubben, som stadnat nere vid dörren, befalde han en hofsven
att spörja honom, hvilken han var och hvadan han kommit.
Den gamle svarade: ”I Ånger vardt jag uppfödd, hos Ulf låg
jag i natt, och hem eger jag icke”. Då detta svar kungjordes
konungen, sade han: ”Den mannen synes mig tänka mera
än han talar”, och bad han honom träda fram till högsätet
och lägga af kåpan. Mannen gjorde så, och nu stod han i
mörkblå lifrock, med bredt silfverbälte om midjan, svärd vid
sidan och en kostbar guldring å handen. Drottningen vardt
blodröd då hon såg ringen, men hon teg och ville ej tala ett
ord till främlingen. Konungen deremot var mycket fryntlig
och bad honom blifva deras gäst öfver vintern, hvilket han
lofvade. Satt han alltså der i god välfägnad, och kom hos
alla i stor ynnest, ty han var gifmild och vänlig mot hvar man.

Isfarten

.

Kung Ring med sin drottning till gästabud far,
på sjön står isen så spegelklar.

”Far ej öfver isen”, den främling sad’:
”han brister, för djupt är det kalla bad”. —

”Kung drunknar icke så lätt”, sad’ Ring;
”den, som är rädd, kan gå sjön omkring”.

Den främling blickar så mörk med hot,
han spänner stålsko i hast på fot.

Slädtrafvarn sätter med magt åstad,
han frustar lågor, han är så glad.

”Sträck ut”, skrek kungen, ”min trafvare god,
låt se, om du är af Sleipners blod!”


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free