Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Ihärdighet. - 38. Morgonvinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt, detta arbete är alldeles för mycket för en ensam person.
Men säg, tilltror du dig att utan hjelp upprödja det der
hörnstycket om ungefär tjugu steg i fyrkant?” — Sonen var
villig dertill, grep genast verket an och hade slutat det efter
åtta eller tio dagars förlopp. — ”Nå, skulle du nu ha lust att
försöka med stycket der bredvid, som är ungefär lika stort?”
frågade fadern. Sonen var åter beredvillig, och utgången blef
den samma. Så gick det vidare sex eller sju gånger, och
innan sommarens slut var hela skogen fäld och marken
uppröjd.
Ser du för dig ett drygt arbete, så fäll ej modet! Grip
det hurtigt an, och du skall, om ock småningom, likväl så
mycket säkrare och lättare hinna målet. Det finnes i
menskliga lifvet ej mycket, som är omöjligt for en ihärdig
verksamhet.
Från hafvet steg vinden i lekande lopp
Och sade till dimman: ”Gif rum! Jag vill opp”.
Han svängde kring skeppet och ropte: ”Slå ut,
Du sjöman, ditt segel, ty natten är slut!”
Och hän inåt landet han gjorde ett slag
Och manade bonden: ”Stå upp! Det är dag”.
Han sade till åkern, de fattigas hopp:
”Nu buga dig, guldax, för sol som går opp!”
Han minde på tuppen vid gården i byn:
”Upp, härold, och helsa den ljusnande skyn!”
Han sade till blomman: ”Ur blånande loft
Drick morgonens dagg och gif himlen din doft!”
Med näbb under vingen satt fogeln och sof;
”Sjung, sångare”, sad’ han, ”din skapares lof!”
Han sade till klockan i tornet: ”Hur skön
Är dagen, som randas; ring samman till bön!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
