Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Fabler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och biet sig på denna färja
fick ur sin sjönöd lyckligt berga.
Kort tid derpå en aftonstund
Satt dufwan i en löfrik lund
Och hackade så glad på knoppen,
Wid solens milda afskedsblick.
En jägare i nejden gick,
På dufwan sigtade i toppen
Och rofwet såg sig säker om;
Men i det samma biet kom
Och gaf ett styng, som kändes swida.
Puff! nu for skottet, men — på sida,
Och frälst flög dufwan bort.
Min wän,
Så lönar sig wälgerningen.
War snar att nöden bistånd gifwa;
Betänk, att efter werldens skick
Du sjelf i nödens ögonblick
Kan i behof af bistånd blifwa!
Ned till näslan, tryckt till jorden,
Talte rosen från sin gren:
”Illa lottad är du worden,
Stygg och skydd af hwar och en.
Intet öga dig betraktar,
Inga händer smeka dig;
Den dig ser, han dig föraktar,
Den dig rör, han bränner sig.
Men en hwar som till dig länder,
Nogsamt kunnig om din art,
Flyr dig eller gömmer snart
För ditt etter sina händer".
”Jag är skarp”, war näslans swar,
”Mig naturen gjorde sådan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
