Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Fabler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag ingen fägring har,
Som förklä’r och gömmer wådan.
Du är skön, men du bedrar:
Född att leka och att locka,
Tycks du kalla hwem dig ser
Dig att smeka, dig att plocka,
Gömmer taggarne och ler;
Men med allt hwaraf du skryter,
Oskuld, färger och behag,
Har du för den hand, dig bryter,
Grufligare spjut än jag".
En sjelfklok narr fick se en pumpa och en ek,
och i sin wishet, stackars kräk,
han högljudt utbrast i de orden:
”Den handlade ej wälbetänkt,
Som ollonet på eken hängt
Och lade pumpan inwid jorden;
Stor frukt på stora träd,
Och liten passar på det lilla.
Wid skapelsen det war för illa,
Att icke jag fick wara med”.
Tung af sitt snille, han sig kastar
I skuggan under eken ner
Att rätta på fri hand allt hwad hans öga ser
Af skapelsen, som så han lastar.
Hwad händer? Under det allt mer
Hans platta wisdom börjar jäsa,
Från ekens höga topp ett ollon faller ner
Just midt uppå hans långa näsa.
”Aj, aj”, då ropar han, ”det slår wäl mig i hjel!”
Och spritter upp och börjar skumpa. —
”Men”, swarar ollonet, ”stor skada war likwäl,
Att jag i stället ej war pumpa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
