Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ragnar Lodbroks saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qwinna, och hennes utslagna hår war så långt, att det nådde rundt
omkring henne till marken; derjemte war det lent som silke och
glänsande som guld. Sedan gick hon hem till stugan, der matswennerna
redan hade eldat bakugnen. ”Är det din dotter, denna fagra mön?”
frågade de Grima. ”Wisst är det så”, swarade gumman. ”Mägta
olika ären I”, sade de, ”ty wänare mö än denna hafwe wi aldrig
sett, men din uppsyn är led och faselig”. Grima menade dock, att
äfwen hon warit dägelig i sina dagar, fast det nu mera icke kunde
synas. — Matswennerna bådo nu, att Kraka måtte baka brödet;
sjelfwe skulle de steka det i ugnen. Hon gjorde så; men swennerna
wände jemt ögonen efter henne, så att de icke passade på sitt
göromål, utan wardt brödet illa brändt.
När de kommo tillbaka till skeppen, sade folket, att de aldrig
hade bakat sämre bröd, och borde de näpsas för sin wårdslöshet.
Ragnar tillsporde dem om orsaken till den usla matredningen, och
swennerna omtalade då, huruledes allt hade burit till, förmenande
de, att en fagrare mö ej månde finnas i hela werlden. ”Det wet
jag dock”, sade Ragnar, ”att icke är hon lika skön som Thora war”;
men de påstodo henne ingalunda wara mindre fager. Då sände
konungen några af sina män att se, om så wore, och befalde dem,
”att derest de funno tärnan swara mot swennernas utsago, skulle de
bedja henne komma om bord, hwarken klädd eller oklädd, hwarken
mätt eller fastande, hwarken ensam eller följd af någon menniska”.
Sändemännen begåfwo sig till Spångarhed, funno ungmön skön
utan like och framförde sin herres begäran, hwilken hon lofwade
efterkomma.
Följande morgon gick Kraka till stranden. I stället för kläder
hade hon swept omkring sig ett fisknät och deröfwer utslagit sitt
hår; såsom spis hade hon smakat på en lök, och till sällskap hade
hon gubben Åkes hund. Konungen sände några män i land att
föra henne till sitt skepp; men hon steg ej om bord förr än hon fått
löfte om frid och säkerhet. Derefter ledsagades hon till kungsskeppet,
der Ragnar räckte henne handen och förde henne in i sitt tält.
Sedan de en stund samtalat, sade konungen, att hon likade honom wäl,
och bad han, att hon måtte följa honom. Men Kraka afslog det,
sägande, ”att må hända hade han en annan håg, när han komme
åter från sin tillämnade härfärd”. Ragnar befalde nu sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
