Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ragnar Lodbroks saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller någon annan konung, utan läto honom sitta qwar. Han qwad
nu under sitt grymma lidande en sång om sina många bedrifter och
slutade sålunda:
”Wi höggo med swärd.
Hardt lider nu hän mot döden,
ty bittert mig biter ormen,
som bor i hjertats sal.
Jag spår dock, att spjutet
skall stånda i Ellas blod;
nog sinnet lär swälla
hos sönerna mina,
ej månde de styfwa swenner
stilla förblifwa.
Wi höggo med swärd.
Jag hårda drabbningar hållit
en och femtio gånger,
bjudande fienden fejd.
Ung jag började bloda
brynjor i striden, och tror jag
icke att kung lär finnas
fräjdad mera bland folken.
Nu gudar kalla mig att komma;
jag klagar ej döden.
Hastom då hädan!
Hem bjuda mig strids-mör,
som Odin har sändt mig
från Walhalls sal.
Glad jag månde med Asar
mjöd i högsätet dricka.
Lidna äro lifwets stunder,
leende skall jag dö”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
