Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Hwi suckar det så tungt uti skogen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och liten pilt han sitter en kulen hösteqwäll
Och leker tyst inunder gula linden;
Han ser hur ljusen brinna uti Gud Faders tjäll,
Och hör hur löfwen prassla under winden.
Men huru länge pilten i sina drömmar satt,
Allt mörkare blef lunden uti Septembernatt.
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han lyssnade, blef hemsk uti sitt mod
Och började att springa utåt leden.
Han tänkte stygga tankar och skrämde upp sitt blod
Och wilse gick på ljungbewuxna heden.
Han tänkte uppå fader, på mor och syskon kär’:
”Gud nåde mig, som liten är! Om wäl jag wore der!”
Då suckar det så tungt uti skogen.
Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky
Och kastar silfwertäcket öfwer jorden,
Och skuggorna förskräckta till bergens fötter fly,
Och trollena de flyga uppåt norden.
Och bergens toppar glimma; men skogen han är mörk,
Och ufwen sjunger sorgesång i regnbegjuten björk —
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han löpte utöfwer widan hed
Och tänkte uppå mången gammal sägen;
Och himlens stjernor skredo, och natten led och led,
Men ej så träffade han rätta wägen.
”I blida stjernor alla uppå den höga stig,
I wissnade små blommor, o sägen, sägen mig:
Hwem suckade det så tungt uti skogen?”
Men alla stjernor tego och liten blomma teg,
Och pilten många bittra tårar fälde.
Så kom han till små elfwors tjäll. Med wingesnabba steg
Han midt i deras lätta ring sig stälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
