Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björnen träffas sällan på berg eller annan högländ och
mager mark, emedan han der har svårt att lifnära sig;
deremot trifves han väl i stora och täta skogar med sidlända
trakter och frodiga betesmarker, der han finner större
öfverflöd på rötter och saftiga växter samt bär, såsom blåbär,
lingon med flere. Detta jemte myror utgör nemligen
björnens förnämsta spis, så länge han är ung. När han blifvit
äldre och fått smak på kött, tycker han dock mest om
sådan föda. Då angriper han hästar.
Björnen är utmärkt för sin styrka. Han kan i upprätt
ställning bära en häst eller ko mellan framtassarne. Han
simmar både fort och uthållande samt badar sig ofta under
heta sommaren. Då han blir skrämd, springer han fort, men
klumpigt. Hans yttre sinnen äro mycket utvecklade: synen
är skarp, hörseln god och lukten ytterst fin, hvarföre han
sällan träffas af menniskor under sina sommarvandringar i
skogarne.
Björnens anfall mot djuren sker alltid i upprätt
ställning, på det han måtte hafva ramarne, med hvilka han fäller
sitt rof, fria. Starka hästar, som han träffar på jemn och
hård mark, anfaller han på det sättet, att han reser sig upp,
fattar med ena ramen tag öfver hästens bogar och galopperar
så bredvid honom, till dess han når ett träd; då omfattar
han detta med andra ramen och fäller hästen med ett enda
ryck till marken. Björnen jagar annars gerna i sumpiga och
oländiga trakter.
Oaktadt björnen gerna drager sig undan menniskornas
boningar, händer det dock stundom, att han om natten
besöker landtgårdar, går upp på fähustaket, rifver upp ett stycke
deraf, går ned genom öppningen, dödar en ko och bär bort
henne samma väg, som han kommit ned.
Ehuru björnen af naturen är vild och arg, anfaller han
ej menniskor, om han ej blifvit retad. Ofta angriper en
sårad björn med raseri jägaren, i synnerhet om denne visar
fruktan och flyr. Men går jägaren oförfärad emot björnen,
så drager den senare sig merendels tillbaka och nöjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
