Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Elgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elgen har egentligen till följd af sin storlek ett ganska
snabbt lopp. Detta är vanligen ett mer eller mindre
vaggande traf. Endast när han är mycket skrämd, faller han
in i galopp. Då han är i fullt traf, springer han nästan
dubbelt så fort som en trafvande häst och hoppar då utan ringaste
möda öfver gärdesgårdar och andra stängsel af ända till tre
eller fyra alnars höjd. Jagad kastar han sig oförväget utföre
de största branter och bråddjup och undviker hvarken småskog
eller trädgrenar, som ligga i hans väg. Då dessa sistnämnda
aftrampas eller på annat sätt afbrytas, uppkommer ett dån,
som, när vädret är lugnt, höres på temligen långt afstånd.
Då elgen går eller springer, höres hos honom, liksom
hos renen, ett knäppande ljud i fötterna, hvilket uppkommer
derigenom, att klöfvarne hastigt slå emot hvarandra då
foten lyftes.
Elgen går gerna i vatten; han simmar med lätthet och
med sådan fart, att hvita forsar synas framför bröstet.
Dessutom kan han, genom att åt sidorna utsperra sina klöfvar,
med en beundransvärd säkerhet vandra öfver sanka kärr,
myrar och moras, utan att nedsjunka, och undgår derigenom
ofta sina fiender.
Hornen äro ej elgens egentliga anfalls- och
försvarsvapen. Blott mot fiender af sitt eget slägte använder han
dessa; mot andra begagnar han fram- och bakbenen, dock
företrädesvis de förra.
Honan har mycken omsorg för sin kalf och försvarar
honom med yttersta förtviflan. Ofta anfaller hon till och med
de menniskor, som vilja fånga honom. I synnerhet händer
detta då kalfven är så späd, att han ej kan följa modern,
när hon vill undfly faran. Stundom har äfven händt, att
elgkon, ehuru skrämd och bortsprungen ifrån kalfven,
återkommit vid menniskornas ankomst och med raseri anfallit dem,
som försökt beröfva henne föremålet för hennes moderliga
ömhet.
Kalfven har dock, om han ej är alltför späd, ett så
starkt lopp, att han icke en gång hinnes af den drifvande
hunden. Om han, skild ifrån modern, förföljes af en hund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
