Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 31. Falun och koppargrufvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31. Falun och koppargrufvan.
1.
Vid Leksand öfvergåfvo vi Siljans sköna stränder. Vår
väg till Falun gick genom en trakt, hvars fulhet och
ödslighet man knappt kan föreställa sig. Här finner man det
steniga Dalarne; och i Dalarne finner man det fula liksom
det vackra med besked, det förra dock i ringa mått mot det
senare.
Vid pass en mil ifrån Falun blef nejden vänligare; gröna
marker syntes vid vägen. Snart såg man på afstånd en hvit,
tjock rök långsamt hvälfva sig upp ifrån jorden och stiga mot
molnen. Det var roströken från koppargrufvan vid Falun, som
ständigt sveper sig omkring staden; han gifver husen
derinom en mörk färg, och ofta, i synnerhet om vintern, gör
han luften så tjock, att man icke ser vägen tre steg ifrån
sig. Denna rök gifver staden en mjeltsjuk anstrykning och
kännes ofta på flere mils afstånd derifrån, allt efter som
vinden ligger.
Med en spänd uppmärksamhet, blandad med häpnad,
sutto vi, under det vagnen rullade den sluttande vägen utföre
genom den så kallade grufstaden ned mot Falun. Väggar
och berg af svartbrun slagg resa sig längs med vägen; på
sidorna öppna sig vägar med utsigter åt andra gator och
backar, allt af slagg. Det är en stad af förbränd metall man
far igenom: vägen är svart deraf; allt, som man ser, är svart
deraf; och hvart man vänder sig, tycker man sig skåda ett
mörksens rike. Gulgröna vatten falla här och der genom den
döda staden; och framför sig, ditåt vägen sluttar, ser man
svafvelfärgade lågor uppstiga. På vagnarnes dån tyckes det
som om man fore på en urholkad jord; och det är äfven så,
ty koppargrufvan går härunder.
Nu får man se staden framblicka ur sin roströksslöja,
med sina tvenne höga kyrktorn mot en bakgrund af
mörkgröna höjder. På stadens vestra sida åt grufvan till har
röken borttagit all skog och alla växter; bergen ligga nakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0137.html
