Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 58. Göken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en gammal sägen, att gökhonan skulle utkasta
och uppäta boets öfriga ägg, eller att gökungen skulle
uppäta de andra ungarne; men åtminstone detta senare är helt
visst alldeles ogrundadt. Troligast är, att de ifrågavarande
ungarne omkomma af svält, emedan gökungen sjelf tillegnar
sig all den föda, som de små fosterföräldrarne kunna
sammanskaffa, eller också att han, såsom man i senare tider
iakttagit, helt enkelt vältrar sina kamrater ut ur boet. Äfven
sedan gökungen efter omkring fjorton dagars förlopp lemnat
boet, följes han länge och matas af småfoglarne. Han har
då ett eget läte, som är lätt igenkänligt och kan uttryckas
med ziss, ziss, ziss eller zissississ.
4.
Att gökungarne uppfödas af andra foglar än sina
föräldrar, derom kan hvar och en genom iakttagelse lätt
öfvertyga sig.
Om man i juli eller augusti vandrar ute i skogen, får
man ej sällan höra det nämnda lätet, skarpt, kort och ofta
upprepadt. Närmar man sig detta, märker man, att det
kommer från en gråbrun fogel af en trasts storlek och
utseende, hvilken sitter bland grenarne i en lägre trädtopp, på
en gärdesgårdsstör eller dylikt. Om man då håller sig stilla,
får man snart se ett par sädesärlor eller rödstjertar eller ett
par andra små foglar, den ene efter den andre, komma med
larver i näbben och skynda till gökungen, som vid deras
annalkande öppnar ett vidt gap och begärligt slukar hvad
de deri nedkasta, och som tiger endast det ögonblick han
är sysselsatt att mottaga och svälja. Man ser tydligen
fosterföräldrarnes bryderi att skaffa honom tillräcklig föda; intet
ögonblick hvila de, — ruggiga, med afnötta flädrar, se de
långt sämre ut än alla andra foglar, under det de uppföda
egna ungar. Går man närmare, och de märka det, gifva de
genast genom ängsliga skrän till känna sin ömhet om
gökungen och varna honom för faran. Han flyttar sig då till
ett annat träd, men börjar der genast sitt förra skrik, och
småfoglarne återtaga sina trägna uppfostringsomsorger.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0195.html
