Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 69. Räfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdarne utkastade afskräden och förtär äfven grodor,
sniglar, regnmaskar, skalbaggar samt till och med åtskilliga
beståndsdelar ur växtriket. Äfvenså skattar han icke sällan
geting- och humlebon på honung och larver. Igelkotten
blifver också ofta, oaktadt sin taggiga beklädnad, hans byte,
och då nöden tvingar honom, förtär han äfven roffoglars kött.
Han går dessutom gerna på åtel, helst då väderleken är blid.
Af fisk tyckes räfven vara en stor vän; ty man ser
honom ofta stryka utefter sjöstränder för att uppsnappa de
fiskar, som vattnet uppkastat. Någon gång begifver han sig
äfven sjelf ut i vattnet på fiske, hvarvid han säges lägga å
daga en hög grad af slughet. Han skall nemligen hvarje
gång, då han lyfter foten öfver vattenytan, afslicka det
nedrinnande vattnet, synbarligen för att derigenom göra så litet
buller som möjligt. På samma sätt skall han någon gång
gå till väga, då han håller jagt efter änder och andungar.
Äfven på land iakttager han vid sina jagter stor
försigtighet och slughet. Vanligen smyger han efter sitt rof
mot vinden, och då han fått det samma i sigte, hukar han
sig ned, framkryper på magen, och liksom katten griper han
det sedan efter några väl afpassade språng. Men då han
stundom icke anser sig på detta sätt kunna nå det afsedda
ändamålet, framsmyger han emellertid så nära sitt offer som
möjligt samt lägger sig sedermera i försåt tätt utmed någon
stubbe, sten, buske, tufva eller dylikt, för att afbida det
sammas ankomst.
Natten, från skymningen till dagbräckningen, är
egentligen den tid, som räfven använder för sina jagter, och han
skyr då icke hvilken väderlek som helst. Endast någon
gång, då ungarne ligga i lyan och äro i behof af en
rikligare mängd af föda, ser han sig nödsakad att för samma
ändamål använda äfven någon stund på dagen.
Om dagen hvilar räfven vanligen i något tätt
sjkogssnår, bland en- och videbuskar, i säden eller vassen, och
lägger sig, då väderleken är vacker, ofta på en stubbe, en
sten eller något annat upphöjdt föremål för att sola sig.
Han ligger då liksom hunden med svansen utmed sidan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
