Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 70. Borgholms slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna utsigt. Åt norr stadnar den i de dimmor, som
vanligen hotande omgifva ”Jungfrun”, der denna, molnfull, spår
undergång och förstörelse åt de seglare, som med spända
segel skynda henne förbi. Under sig kan man i sjelfva
remnorna af den klippa, hvarpå man står, spåra några
rosenbuskar, hvilka liksom bäfvande titta ned i djupet under dem
och endast svindlande tyckas fasthålla sig vid den glatta
hällen; och deromkring, sväfva ett par fiskmåsar på lätt
utsträckta vingar, hvilka, nyss doppade i vattnet, glänsa i
solskenet såsom beströdda med ädelstenar. Mången morgon, då en
vaknande bris blåser luft i seglen; mången afton, då stiltjen
lägger sin blyhand på sjömannens roder, ses Borgholmssundet
öfversålladt med farkoster, ifrån tremastaren ned till fiskarbåten,
från det lätta ångfartyget ned till den sömniga lastdragaren.
Den södra flygeln, som till åldern äfven är den yngsta,
har, såsom nämndt blifvit, aldrig varit fullbordad. Af
skådelystne besökes han hufvudsakligen derföre, att man från
honom kan genom en förfallen gång utkomma på en bastion,
nu bevuxen med några vilda aspar, men fordom plats för en
trädskola, der icke ens kungliga händer försmådde att vara
verksamma med plantering, ympning och vattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
