Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 72. Haren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72. Haren
Haren förekommer temligen allmänt i hela
Skandinavien och finnes dessutom nästan öfver hela jorden.
I afseende på sitt yttre har haren många egenheter.
Af dessa äro de långa, håriga öronen, de stora ögonen, de
tjocka och mycket rörliga läpparne, den mjuka, täta, glatta
fållen, de vanligen mycket långa bakbenen samt den korta,
uppåt böjda svansen särdeles märkliga. Nosen är i ständig
rörelse, troligen för att vädra. Emedan han sällan håller
läpparne stilla, trodde man fordom, att han var ett idislande
djur, men denna förmodan vederlägges af magens byggnad.
Till vistelseort väljer han helst bebodda trakter, der
mindre barr- och löfskogar vexla med ängar, betesmarker
och odlade fält. Långt inne i stora skogar träffas han endast
der, hvarest marken är gräsrik och löfskog icke saknas. På
holmar, äfven om de äro obebodda, trifves han förträffligt,
så framt der finnes barrskog, i hvilken han har en tillflykt
för roffoglarne, och gräs och löf till föda.
Man har funnit, att haren vanligen ombyter vistelseort
efter årstiderna, så att han i de södra och mellersta
landskapen om sommaren merendels uppehåller sig i
busktrakter och sädesfält, om vintern mera i ängsbackar, beteshagar
och skogskanter; i de norra delarne af landet om sommaren
mer eller mindre högt upp på fjellen, om vintern i de lägre
skogstrakterna.
Haren är af naturen så skygg, att denna hans
egenskap blifvit ett ordspråk: ”rädd som en hare”. Han är
begåfvad med en skarp hörsel; men hans syn och väderkorn
tyckas deremot vara temligen slöa. Med de klippande,
spetsade öronen uppfattar han hvarje det minsta buller. Det är
också nödvändigt för honom att ständigt iakttaga den största
varsamhet; ty då fara är på fårde, eger han snart sagdt inga
försvarsvapen, utan måste alltid söka sin räddning genom
flykten. Men i detta hänseende har dock naturen icke
lemnat honom lottlös. Han är ett ibland de mest snabbfotade
af alla våra däggdjur, och för öfrigt har han erhållit en drägt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0225.html
