Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 72. Haren - 73. Sjömannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller två tredjedelar af den väg, han gått framåt. Han
säges då ”göra lycka”. När han på detta sätt hunnit längre
eller kortare på återvägen, sätter han alla fötterna tillsammans
och kastar sig tvärt åt sidan eller, såsom det på
jagtspråket heter, ”gör afsprång”; derefter gör han några ganska
långa språng än hit, än dit, till dess han träffar någon plats,
som passar honom till liggställe. Sådan är hans allmännaste sed.
Ofta förhåller han sig dock annorlunda.
Haren äter om sommaren säd, gräs och rötter, men i
synnerhet kål, väppling och andra saftiga växter. Om
vintern håller han till godo med bark af asp, sälj, pil och vide.
Under långvariga snöfall, då han ofta nödgas tillbringa flere
dygn under samma enbuske, förtär han de finaste qvistarne
på de grenar, som sitta honom närmast. Är snön icke alltför
djup, begifver han sig ut på sädesfälten och gräfver sig
ned genom snön till sädesbrodden.
Honan föder ungar tre gånger om året. Af dessa
omkomma ganska många, då de ännu äro späda.
Haren är inom femton månader fullvuxen och tros kunna
lefva sex till åtta år. På bebodda orter uppnår han likväl
sällan denna ålder. Dertill äro de, som trakta efter hans
lif, alltför många. Harens fiender äro oräkneliga. Vi hafva
öfver dessa följande rim:
|
|
Ut på dina slätter, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
