Tredje Afdelnlngen.

Jag vet ett land, der himlen omkring fjellen
Sig svänger präktig, djerf och underbar;
Der tusen stjernor gnistra uti qvällen,
Och högst står, trofast, nordens stjerna klar;
Der granens hår och björkens kransa tjällen —
Från bergen brusar floden stark och snar.
Der såg jag himlen först, såg hafvet, jorden,
Och jag vill lefva och vill dö i norden.

Jag vet ett folk, vid hafvets bröst uppammadt,
I dalens vagga uti jernets land,
Af hjeltefäders höga slägt härstammadt —
Från bergen herskar det med mägtig hand,
Af skogen, klippan, böljorna hörsammadt,
Och har sitt rykte sträckt till fjerran land:
Jag mägtigare folk på jorden känner,
Men jag vill lefva bland de frie männer.