Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 260 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Odalbonden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi reda för landet den närande saft, Vi föda det — brödet är vårt. Af oss har det helsa, af oss har det kraft, Och blöder det — blodet är vårt. Hvar plåga har sitt skri för sig, Men nelsan tiger still. Derför man talar ej om mig, Som vore jag ej till. De väldige herrar med skri och med dån Slå riken och byar omkull; Tyst bygga dem bonden och hans son, Som så uti blodbestänkt mull. Mig mycken lärdom ej är tung; Jag vet blott hvad är mitt. Hvad rätt är, ger jag Gud och kung Och njuter resten fritt. De lärde, de rike, de bråka sitt vett, Att röna, hvars rätt som är god. Mig ren är den rätt, som man värft med sin svett Och som man värjt med sitt blod. Jag går ej stadigt stugan kring; Ty blir mig hågen varm, Jag vandrar upp till Svea ting Med skölden på min arm. Med mång’ ord talar vår lagman ej För kungen i allmän sak; Men kraftigt är allmogens ja eller nej Under vapnens skallande brak. Och om till krig han uppbåd ger, Så gå vi man ur gård; Der kungen ställer sitt baner, Der drabbar striden hård. För älskade panten i modersfamn, För fäder, för hem vi slåss. Och känner ej ryktet vårt dunkla namn, Svea konungar känna oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>