Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Bråvalla slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom kung Rings krigshär, varande nu blodig allt upp till
axlarna. Bakom Rings krigshär voro Telemarksboarne från
Norge uppstälde. Deras förnämsta idrott var att skjuta med
båge, så att den öfriga hären tyckte sig hafva liten hjelp af
dem, och derför hade de fått den eftersta platsen. När de
nu sågo Ubbe komma midt igenom hären mot dem, sade de
sins emellan: ”Nu skall det rönas, att äfven vi äro tappre
män och icke så ringa, som de andre akta oss före; och skola
vi låta denne vara skottmål en stund för våra pilar”. Hadd
hårde och Roald ibland dem voro så goda skyttar, att de
sköto igenom Ubbe med tjugufyra pilar. Dock felades
honom ej frimod, utan värjde han sig tappert, allt tills han föll
död ner. Han hade då förut nedlagt sex kämpar och sexton
andra män samt dessutom illa sårat elfva andra kämpar.
Sköldmön Veborg gick nu fram mot Svenskarne och
fälde kämpen Sote. Derpå mötte hon Starkad, och slogos
de; men hon var så vig och skicklig att föra vapen, att hon
gaf Starkad ett hugg, som lösskar köttet på kindbenet och
hakan. I det samma kom Thorkel djerfve dertill och
nedhögg henne, men Starkad stoppade skägget i munnen och
bet deri, qvarhållande sålunda det lösa köttet, och var han
nu blifven mägta vred. Han bröt häftigt in i Danska
krigshären och nedhögg kämparne Hake, Ella, Borgar och Hjort
efter hvarandra.
Derpå rusade han mot sköldmön Ursina, som bar konung
Haralds märke. Hon sade då: ”Visst är det dödsraseriet, som
kommit på dig, och lärer nu din dödsdom vara för handen”.
”Först skall du fälla konungens märke”, sade Starkad, och
dermed högg han venstra handen af henne. I det samma
angrep kämpen Brae honom, men Starkad fälde både honom
och kämparne Grepe den gamle och Håte; dock fick han
också sjelf många och stora sår.
När nu Harald såg det myckna manfallet bland sitt folk,
stälde han sig på knä i vagnen, emedan han ej förmådde stå
på annat sätt, och tog ett kort svärd i hvardera handen. Derpå
ät han köra vagnen midt ibland fienderna, huggande och
stickande på båda sidor om sig. På detta sätt fälde han
många män, och tycktes han vara mycket manlig samt göra
stora bragder efter sin höga ålder. Slutligen slog hans egen
fältöfverste Brune honom med en klubba på hjelmen så, att
hufvudet remnade och konungen störtade död ur vagnen.
Då konung Ring såg vagnen tom, förstod han, att Harald
vore slagen. Han lät derföre blåsa till stillestånd och
erbjöd Danska krigshären frid och skonsmål, som af honom ock
antogs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
