- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
264

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Bråvalla slag. - 7. Vikingen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andra morgonen lät konung Ring noga ransaka på
valplatsen efter Haralds lik. Först mot middagen fans det
under en hög af döda. Ring lät aftvå blodet och sköta den
döda kroppen efter gammal sed samt lägga honom i konung
Haralds vagn. Derpå uppkastades en ganska stor hög.
Sedan spändes den häst, som dragit Harald under striden, för
vagnen, och drogs så konungaliket in i högen. Der
slagtades hästen, och konung Ring lät bära dit in sin egen sadel
och gaf honom åt sin frände konung Harald, bedjande
honom med den samma rida och gästa Odin i Valhall. Derpå
lät han göra ett stort gästabud och graföl. Innan det
slutades, bad han alla kämpar och förnämliga män, som der voro,
att med gåfvor och prydnader hedra konung Harald. Då
inkastades i högen många dyrbara ting, stora armringar och
goda vapen. Derpå tillslöts och förvarades högen noga.

Men konung Ring blef nu ensam rådande öfver hela både
Svea och Dana välde.

*


7. Vikingen.


Vid femton års ålder blef stugan mig trång,
Der jag bodde med moder min.
Att vakta på gettren blef dagen mig lång,
Jag bytte om håg och sinn.
Jag drömde, jag tänkte, jag vet icke hvad,
Jag kunde som förr ej mer vara glad
                Uti skogen.

Med häftigt sinne på fjellet jag språng
Och såg i det vida haf.
Mig tycktes så ljuflig böljornas sång,
Der de gå i det skummande haf.
De komma från fjerran, fjerran land;
Dem hålla ej bojor, de känna ej band
                Uti hafvet.

En morgon från stranden ett skepp jag såg,
Som en pil in i viken det sköt.
Då svälde mig bröstet, då brände min håg,
Då visste jag hvad mig tröt.
Jag lopp ifrån gettren och moder min,
Och vikingen tog mig i skeppet in
                Uppå hafvet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free